Jag känner mig manad att som hastigast nämna själva pokern, kvällen i fråga är densamma som den som Sebastian så målande beskrivit den unika stämningen för, i föregående inlägg.
Det var mer än bara datumet som var unikt denna pokernatt...

Det var rekordmycket pengar i spel. Ungefär 450 kr låg i pokerlådan. Men glöm inte att vi var fler än vanligt.
Vi hade ju en hedersmedlem, Martin, på besök.
Martins poker började mkt bra då han vann de första händerna som spelades, Martin hade därefter inte turen på sin sida och slutade ganska många riksdaler back. Det gjorde även jag och Eddie.
Eddie brukar, iaf på senare tid, alltid gå hem något rikare. Ingen kan med säkerhet säga vad som försegick denna gång då Eddie från att ha legat på 90+ hastigt dalade till 75-, dvs -165kr. vilket vad jag vet är rekord (unikt).
Själv hade jag gått ca 50- under natten men lyckades under några lyckade händer vinna tillbaka allt och lite till. Men som så ofta slutar man inte spela på topp. Och jag förlorade allt, det mesta på en enda hand mot Oliver. Hur är det möjligt? frågar ni er såklart då. Och jag säger: Överskatta inte pocketrockets! Dom gör en blind, som Olivers visa ord löd på vägen hem.
Och kära vänner, när ni känner er nöjda. sluta spela! Visst, man kan omöjligt säga ifall man nått toppen eller inte. Men när man känner sig nöjd skadar det aldrig att sluta. Så tycker iaf jag. Och jag är mästaren på att sluta för sent.

//Anton