Första styrelsefemman

Igår var för första gången 2009 hela IPAs styrelse var samlad i högkvarteret för pokerspelande. Vi hade kommit överens om att försöka komma igång lite tidigare för att ev. kunna hitta på nått senare. anyway så kunde vi sätta igång och lire strax efter 1900. Dock var kanske inte pokerstämningen på topp, dave ville mest spela musik och music quizz, och anton hade lyckats få med sig ett key-board upp som han satt och lirade med.

Men när IPAs styrelse är samlad är det svårt att inte ha trevligt och vi hade mycket att prata om. Efter en stunds spelande föll dock eddi från sin plats när han loosade en stor hand mot olli-allin:s triss i 6or. Eddi blev lite deppig och anton joinade in i spelet. Vi lirade och det gick bäst för dave och olli-allin men efter giganternas kamp skulle det visa sig att olli-allin hade dragit det längsta strået. Olli-allin fick plötsligt brott iväg till hanna och cashade ut typ 260 spänn :/

Efter det draget dog pokerstämmningen och det blev mer music quizz. Efter ett tag släckte vi ner och lämnade högkvarteret för nya äventyr...

//Seb.

Bör man spela poker på en flygplats?

Under ledigheterna som varit har två av IPAs medlemmar varit på en liten resa, en slags PR-resa kan man säga. Eftersom vi är medlemmar i det Europeiska Poker Sälskapet (EPA) fick vi en inbjudan till en pokerturnering i Nice den 2/1-09. Jag och Anton åkte dit medans de andra i vårt företag var kvar för att ordna med verksamheten inför den kommande säsången.

Hursomhelst, turneringen gick bra, vi fick en bra placering och kommer förmodligen att bli inbjudna till den stora sommarturneringen i Wien i sommar.

Men det intressanta med vår lilla tripp var vad som hände på flygplatsen. När vi kom in på Nice Airport Royal visade det sig att vårt plan var försenat. Vi gick därför tillbaka till det kafe vi köpt dricka att ha på planet. Vi satte oss vid ett ledigt bord nära de stora fönstrena med utsikt över flygplatsen. Vi tittade på planen som landade och startade. Vi tittade på alla små bussar som åkte omkring med väskor hit och dit. Vi beställde varsin kaffe och bad servitrissen att ställa fram en liten kanna med mjölk till.

Vi satt en stund, pratade om hur turneringen gick och om hur den kunde ha gått. Efter en stund kom det in ett ungt italienskt par på kafet. Vi märkte att dom gärna hade velat sitta vid fönstret som vi och eftersom att det ndra bordet vid fönstre var upptaget bad vi dom slå sig ned hos oss. Vi pratade och det kom snart fram att paret studerade konst i Paris och att Pierre, som den unge mannen hette,  precis som vi hade ett enormt pokerintresse.

Efter ett tag hörde vi från högtalarna att vårt plan var ytterligare timmar försenat och vi bäställde in två flaskor vitt vin. Sälskapet som hade suttit vid bordet untill vårt gick och vi tog deras bord och sök ihop med vårt så att vi inte behövde sitta så trångt. Pierre kunde precis som vi mycket om viner och han hade även mycket vänner. Efter ett tag kom två unga tyska studenter in på kafeet. Den ena av dem visade sig vara en god vän till Pierre och de slog sig ner vid vårt bord. Vi presenterade oss för varandra och det visade sig att en av tyskarna kände igen mig och den Anton från en den tyska pokertidningen Pokerr Dutch . Vi beställde in mer vin och bestämde oss för att spela poker. Tyvärr gick det inge vidare för mig och Anton och kvällen slutade.

//Seb.

Profetia

En typisk Stockholmsvinter är att temperaturen drastiskt sjunker varpå snö faller och vädret tar alla på sängen en natt i november. Blixthalka råder och det blir alltid strul med SL. Därefter stiger temperaturen igen och allt töar för att gatorna ska stå svarta som brukligt till julen. Det är väl allmänt känt nuförtiden.


Oroligheter kan snabbt komma att bryta ut i krig. Det har vi själva sett.. Det kan vi också själva se igen, om man tittar söderut på världskartan från den kalla plats vi befinner oss på.


Vad betyder allt detta? En ointressant text som endast är till för att på något snirkligt sätt fånga läsare och sälja?

Marken skälver då och då. Det känner man om man känner efter. Det är tyst nu. Var i hela friden är nostalgialbumet?! Det är oviktigt. Det som är viktigt, är det som komma skall. Och om man känner efter kan man kanske känna det längst nere i tårna. Något stort är på väg.

/Oliver


RSS 2.0