IPA visade tidigt prov på förstklassigt samarbete då Oliver, under kvällen känd som Mr Stardust, utklassade Nordens pokerelit i en stor liveturnering. IPA hade från start två representanter i form av Eddie och Oliver, varav den förstnämnde åkte ut med mer än hälften av fältet kvar. Allt hopp låg då istället på Oliver som lyckat placera sig som #5 med några väl spelade händer. Han får plötsligt för sig att han ska göra något annat som enligt ryktesvägen skall ha varit att ta sig ett varmt bad. Eddie som suttit och väntat i ett oerhört energieffektivt "stand-by-läge" kan ta över och sätter direkt in stöten.  Mr Stardust går upp i ledning, en ledning som han med få undantag lyckas hålla genom hela turneringen. Oliver som kommit tillbaka lagom till finalbordet blev mycket glad då han insåg att han vunnit. Prissumman var 50 miljoner dollar!



Här ser vi Mr Stardust iförd "Cowboy-outfit". Tyvärr höll någon en skylt framför kameralinsen så skärpan blev lite dålig.

Då var det äntligen dags för en lagom stor pokerturnering igen. IPA är självklart med på en mängd turneringar, men dessa gossar vi nu skulle spela med var för IPA helt okända.
Så, vår chaufför – Jean-Pierre – (går även under nicknamet Olli-Allin) skjutsade hela styrelsen länge och långt för att tillslut släppa av styrelsen någonstans i Salem. Hm. Vi klev ut ur IPA bilen och gick i formation liknande denna:



IPAs outfit och kodnamnen på styrelsemedlemmarna var väluttänkta två veckor tidigare av IPAs ansiktet-utåt-avdelning. Kodnamnen var bestämda som följande:


Eddie - Mr. Blonde                                    Anton - Mr. Pink


Sebastian - Mr. Gold                             Oliver - Mr. Brown                 David - Mr. White

Efter en kort promenad kom vi fram till hotellet där Sprak Master Jocke hade arrangerat turneringen. Jag själv gick in och presenterade mig som Mr Gold. Kort därefter klev Mr Brown in och avslöjade för alla hans riktiga namn. Två veckors namnplanering kastades därmed i sjön.

Hursomhaver började snart turneringen i stora salen i Hotel Royal Salem och alla ca tio spelare intog sina slumpmässigt bestämda platser. Till en början gick det väldigt bra för IPA. David storspelade och tog hem de första tre händerna på raken. Jag själv spelade extremt tight och min första hand kom först lite senare – den handen vann jag.


Stämningen var på topp!

Som bestämt innan var målet för IPA att styrelsen skulle ta första, andra, tredje, fjärde och femteplats. Jag själv tippade Eddie som segrare i turneringen (snart skulle det dock visa sig att jag hade fel). Vi lirade vidare och August var den första att falla av pinn efter att ha förlorat mot några bluffar av mig och Oliver. För mig gick det ganska bra tills jag förlorade en större hand mot Joakim och jag sälskapade därefter Oliver i badrummet där vi försökte lära oss att knyta en fluga.

När jag åter satte mig vid bordet hade Anton och David hyggliga stackar. Spelet fortsatte (med några avbrott då vissa av spelarna visade sig intresserade av att kolla hur det gick i den pågående melodifestivalen).
Hursomhaver vet jag inte riktigt exakt i vilken ordning allting skedde sedan. Tillslut hade i alla fall tre av styrelsens medlemmar fallit för deras övermod och kvar i turneringen var jag, Joakim, Joakims proffskompis Christoffer och Anton som definitiv chipleader. 


Antons markerhög sedd från lite olika vinklar. Det gick självklart inte att få med denna enorma hög i en och samma bild!

Jean-Pierre bedömde att han skulle kunna fylla bilen och David, Oliver, Eddie och Mr Phålsson åkte hem till staden. Nu var endast jag och Anton kvar av IPAs medlemmar och vi stod emot några riktiga storspelare (i alla fall i internett-poker-mått mätt). Jag hade den minsta stacken vid bordet men då jag insåg att jag inte vill lämna Anton kvar själv i Salem beslöt jag mig för att ge dom andra en match.

Anton behöll sin status som chipleader medan jag hade tur och fick ett antal pockets. Snart hade jag och Anton spelat ut både Joakim och hans poker-proffs-kompis. Jag hade till på köpet byggt upp en rejäl stack hos mig och nu var det tillslut bara IPA-styrelsemedlemmar kvar. Vi spelade ett under par händer riktigt bra poker och tillslut vann Anton med en högre kåk än jag.


Kåken ligger på bordet men Anton vinner ändå! Undrar ni hur det här gick till så går det att läsa i "Eddie analyserar: Kåken!"!

Grattis Anton. Och tack Joakim för en trevlig turnering.

Text: Seb.
Bild/ Layout: Eddi

Det var mycket sent en fredagskväll och klockan hade hunnit slå halv åtta. Plötsligt ringde det till i Rambling, Gambling Eds nyinvesterade pokernalle. Det var Mr. G. som kallade IPA på blixtvisit till Banérgatan för en pokerturnering. Det var bara två personer ur styrelsen som kunde ställa in sina tidigare planer och ge sig av, Ollie-allin och Ed. De kastade sig in i pokerbilen och for iväg.

Ett varmt välkomnande väntade dem  när de ännu senare på fredagskvällen anlände. Mr. G. var mycket tacksam då han under ett par timmar trott att hans pokerturning skulle sluta med ett fiasko. Alla vet att en turnering utan IPA i jämförelse lätt kan klassas som ett småfiskakvarium. Ollie-allin och Ed fick inte nog med beundrarrop då de med en cool IPA-stil gled in och slog sig ned vid pokerbordet. Turneringen kunde börja!


Mr G. och Mr. S: IPA! Welcome to attend our tournament!

Turneringen fick snabbt en ganska underlig karraktär då Mr. G. och hans gäng körde otroligt aggresivt och all-ins blev då och då belönade med diverese förfriskningar. Ledarstacken flög därmed fram och tillbaka över bordet och IPA hamnade med ett mycker mer tightare spel snabbt i underläge.


Mr G. firar med förfriskningar


Ollie-allin avaktar

IPA hamnar i ett läge där motståndarna med säkerhet synar eller re-raisar alla satsningar. 100% preflop spel är därmed ett faktum. Rambling, Gambling Ed lyckas trots det få se floppen som big blind med T8. Floppen kommer: 9T8. Ed går all-in och får syn av Mr. D. Han visar K2 utan färgdrag och segern känns som given. Turn visar K, rivern visar K. Mr. D. slår ut Ed med triss mot tvåpar. Ollie-allin är nu IPAs ända hopp.

Förfriskningarna som Mr G.s gäng fortsatt att hälla i sig hade redan för länge sedan gått till överdrivt, men nu var stämningen kaosartad.


Mr Sober My Ass, Mr. Leverän?, Mr. Dysling and their groupies in the background.

Ollie-allin är fortsatt iskall, diverse pocketpar som 88 och 99 ger honom en ledning och när ytterligare en pocket kommer och hans all-inn blir synad av Mr.D. så är vinsten mycket nära. Mr. D. träffar inget och Oliver ror hem hela segerpotten på 450kr. IPA är därefter snabba att ge sig av. Klockan var redan mycket och dagen efter väntade nya äventyr. Hos Mr. G. fanns det dock inga sura miner. Ryktena säger att pokerfesten fortsatte långt in på småtimmarna och det är ifragsätts inte.

Det var en lyckad kväll för IPA och deras anseende har förstärkts över hela ladugården. Nästa gång Mr. G. ringer så kommer vi vara mer än bara redo!

Under ledigheterna som varit har två av IPAs medlemmar varit på en liten resa, en slags PR-resa kan man säga. Eftersom vi är medlemmar i det Europeiska Poker Sälskapet (EPA) fick vi en inbjudan till en pokerturnering i Nice den 2/1-09. Jag och Anton åkte dit medans de andra i vårt företag var kvar för att ordna med verksamheten inför den kommande säsången.

Hursomhelst, turneringen gick bra, vi fick en bra placering och kommer förmodligen att bli inbjudna till den stora sommarturneringen i Wien i sommar.

Men det intressanta med vår lilla tripp var vad som hände på flygplatsen. När vi kom in på Nice Airport Royal visade det sig att vårt plan var försenat. Vi gick därför tillbaka till det kafe vi köpt dricka att ha på planet. Vi satte oss vid ett ledigt bord nära de stora fönstrena med utsikt över flygplatsen. Vi tittade på planen som landade och startade. Vi tittade på alla små bussar som åkte omkring med väskor hit och dit. Vi beställde varsin kaffe och bad servitrissen att ställa fram en liten kanna med mjölk till.

Vi satt en stund, pratade om hur turneringen gick och om hur den kunde ha gått. Efter en stund kom det in ett ungt italienskt par på kafet. Vi märkte att dom gärna hade velat sitta vid fönstret som vi och eftersom att det ndra bordet vid fönstre var upptaget bad vi dom slå sig ned hos oss. Vi pratade och det kom snart fram att paret studerade konst i Paris och att Pierre, som den unge mannen hette,  precis som vi hade ett enormt pokerintresse.

Efter ett tag hörde vi från högtalarna att vårt plan var ytterligare timmar försenat och vi bäställde in två flaskor vitt vin. Sälskapet som hade suttit vid bordet untill vårt gick och vi tog deras bord och sök ihop med vårt så att vi inte behövde sitta så trångt. Pierre kunde precis som vi mycket om viner och han hade även mycket vänner. Efter ett tag kom två unga tyska studenter in på kafeet. Den ena av dem visade sig vara en god vän till Pierre och de slog sig ner vid vårt bord. Vi presenterade oss för varandra och det visade sig att en av tyskarna kände igen mig och den Anton från en den tyska pokertidningen Pokerr Dutch . Vi beställde in mer vin och bestämde oss för att spela poker. Tyvärr gick det inge vidare för mig och Anton och kvällen slutade.

//Seb.

usch usch.. en massa kunskaper och erfarenhet och ändå åker markerna in när man träffar en bra hand och man är ute ur turneringen. Den här gången kan jag inte ens skylla på att jag var trött.
Det var en liten turnering med ihopsamlade "spelar-poäng" som insats. Låg 21 med 130/280 kvar. Ganska onödig syn med AKs alltså. Aja jag önskar mig själv bättre lycka nästa gång! :)



//Eddie