Då var det äntligen dags för en lagom stor pokerturnering igen. IPA är självklart med på en mängd turneringar, men dessa gossar vi nu skulle spela med var för IPA helt okända.
Så, vår chaufför – Jean-Pierre – (går även under nicknamet Olli-Allin) skjutsade hela styrelsen länge och långt för att tillslut släppa av styrelsen någonstans i Salem. Hm. Vi klev ut ur IPA bilen och gick i formation liknande denna:



IPAs outfit och kodnamnen på styrelsemedlemmarna var väluttänkta två veckor tidigare av IPAs ansiktet-utåt-avdelning. Kodnamnen var bestämda som följande:


Eddie - Mr. Blonde                                    Anton - Mr. Pink


Sebastian - Mr. Gold                             Oliver - Mr. Brown                 David - Mr. White

Efter en kort promenad kom vi fram till hotellet där Sprak Master Jocke hade arrangerat turneringen. Jag själv gick in och presenterade mig som Mr Gold. Kort därefter klev Mr Brown in och avslöjade för alla hans riktiga namn. Två veckors namnplanering kastades därmed i sjön.

Hursomhaver började snart turneringen i stora salen i Hotel Royal Salem och alla ca tio spelare intog sina slumpmässigt bestämda platser. Till en början gick det väldigt bra för IPA. David storspelade och tog hem de första tre händerna på raken. Jag själv spelade extremt tight och min första hand kom först lite senare – den handen vann jag.


Stämningen var på topp!

Som bestämt innan var målet för IPA att styrelsen skulle ta första, andra, tredje, fjärde och femteplats. Jag själv tippade Eddie som segrare i turneringen (snart skulle det dock visa sig att jag hade fel). Vi lirade vidare och August var den första att falla av pinn efter att ha förlorat mot några bluffar av mig och Oliver. För mig gick det ganska bra tills jag förlorade en större hand mot Joakim och jag sälskapade därefter Oliver i badrummet där vi försökte lära oss att knyta en fluga.

När jag åter satte mig vid bordet hade Anton och David hyggliga stackar. Spelet fortsatte (med några avbrott då vissa av spelarna visade sig intresserade av att kolla hur det gick i den pågående melodifestivalen).
Hursomhaver vet jag inte riktigt exakt i vilken ordning allting skedde sedan. Tillslut hade i alla fall tre av styrelsens medlemmar fallit för deras övermod och kvar i turneringen var jag, Joakim, Joakims proffskompis Christoffer och Anton som definitiv chipleader. 


Antons markerhög sedd från lite olika vinklar. Det gick självklart inte att få med denna enorma hög i en och samma bild!

Jean-Pierre bedömde att han skulle kunna fylla bilen och David, Oliver, Eddie och Mr Phålsson åkte hem till staden. Nu var endast jag och Anton kvar av IPAs medlemmar och vi stod emot några riktiga storspelare (i alla fall i internett-poker-mått mätt). Jag hade den minsta stacken vid bordet men då jag insåg att jag inte vill lämna Anton kvar själv i Salem beslöt jag mig för att ge dom andra en match.

Anton behöll sin status som chipleader medan jag hade tur och fick ett antal pockets. Snart hade jag och Anton spelat ut både Joakim och hans poker-proffs-kompis. Jag hade till på köpet byggt upp en rejäl stack hos mig och nu var det tillslut bara IPA-styrelsemedlemmar kvar. Vi spelade ett under par händer riktigt bra poker och tillslut vann Anton med en högre kåk än jag.


Kåken ligger på bordet men Anton vinner ändå! Undrar ni hur det här gick till så går det att läsa i "Eddie analyserar: Kåken!"!

Grattis Anton. Och tack Joakim för en trevlig turnering.

Text: Seb.
Bild/ Layout: Eddi